Först gräva nästan ner till jordens medelpunkt. Nästan. Eller i alla fall en halvmeter ner i den tunga leran. Sedan fylla ut gropen med samma lerjord, men nu blandad med sand och mull. Mycket jobb, men nu har vi en helt egen våtbädd. Fast jag inser ju så här i efterhand att det nog är lite överkurs att ha en våtbädd hos oss. Även om lerjorden är utblandad med sand, så är det tillräckligt mycket lera för att hålla på fukten en hel sommar. Överkurs eller inte så är den förhoppningsvis tillräckligt djup och väldränerad för att pioner ska trivas där, för det är projektet för nästa vår. Efter första regnet så satte den sig visserligen ganska kraftigt, så jag måste fylla på med mer jord och jag misstänker ju att vintern kommer att packa jorden ytterligare. Svärmors astilbe fick snällt flytta på sig för andra gången denna sommar och för tredje gången det senaste året, för att sedan bli återplanterad där den redan stod, men med bättre jord runt rötterna. Den ser inte ut att ha tagit skada av det. Nya grannar fick den också, i form av alla mina reafynd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar